|
Under 9 dagar tiden
12/4-20/4 2003 genomförde de ornitologiska klubbarna i Eskilstuna
och Strängnäs en resa till Lettland . Teknisk arrangör,
tillika transportör var Toie Touring i Strängnäs.
Lördagen den 12 april
var avresedag.
24 förväntansfulla resenärer tillsammans med vår
researrangör Thor -Inge "Toie" Svensson och vår
chaufför Mats hade mött upp i tidig gryning för
att i god tid hinna till färjan vid Kapellskär. Vi
åkte dagfärja till Paldiski söder om Tallin och
var framme ca kl 19:30. Under färjeturen passade vi på
att skåda lite fågel framför allt när vi
började närma oss Estlands kust. Några alkor
och enstaka flockar med alfåglar fick vi se. En labb stod
på ett av isflaken som fortfarande fanns kvar. Den tilltagande
isen och det lugna havet gjorde att vi tyckte oss förflyttade
norrut ända till ishavskusten.Väl framme i Paldiski
påmindes vi direkt av den export av skogsråvara som
bl.a. gjort oss intresserade att med egna ögon kunna studera
hur de lettiska skogarna idag ser ut .I hamnen låg stora
upplag av framförallt massaved av björk för export
bl.a. till Sverige.
Vädret var vid ankomst mer vinterlikt än vårlikt.
Snöslask i luften och ganska svalt. Bussresan ställdes
snabbt mot gränsstaden Pärnu i södra Estland.
Inkvartering och vila inför nästa dags bussetapp till
vår vänort Plavinas ca 15 mil sydost om Riga.
Söndagen den 13 april.
Några tappra trotsade det kyliga och lite regniga vädret
och tog en morgonpromenad i centrala delarna av Pärnu före
avresa. Inga andra fåglar än de vi förväntat
gav sig till känna. Hackspettarna kanske tyckte det fortfarande
var vinter.
Väl framme vid gränsstationen upptäckte vi lite
rovfågel i rörelse Fina obsar av fjällvråk
och varfågel.
Väl inne Lettland och på väg söderut längs
kusten gjorde vi ett kort stopp där vi kunde njuta av lite
havsfågel i bättre väder och bra ljus. Snabbt
hängdes de vanligaste sjöfågelarterna in och
vi kunde fortsätta vår resa med förhoppning om
att se en hel del fågel trots tidig vår.
Vi avvek från kustvägen och körde inåt
landet på vår dagstur till Plavinas.
Till en början noterade vi några obebodda storkbon
men första bebodda storkboet måste naturligtvis förevigas
och tittas på lite närmare.
Framme i Plavinas letade vi oss till den skola där medlemmar
i vår vänförening en lokal grupp av fågelintresserade
hade samlats.
Minst 30 personer gammal som ung hade mött upp för
att välkomna oss till Lettland och berätta om sin verksamhet.
Familjen Grandans med pappa Guntis och mamma Gunta var gruppens
bas och sonen Gaidis den som stod för det stora fågelintresset.
Efter en bra presentation om gruppen i Plavinas skulle vi försöka
enas hur vi skulle lägga upp de två följande
dagarnas program. Våra vänner i Plavinas hade lagt
upp ett ambitiöst program och även kallat in förstärkning
med aktiva och kunniga fågelskådare från några
övriga grupper
i Lettland. Vi enades om att nästa dag i 5 olika grupper
besöka utvalda atlasrutor för att skapa oss en uppfattning
om vad som fanns i deras hemmamarker.
Vårt nattkvarter var ett turistcentrum Mezesers vid sjön
Odzes där vi förmodligen var de första gästerna
efter vintern. Inkvartering efter en del strul med rummen och
ganska trötta efter en lång dags bussåkande
kom vi i säng inte allt för sent.
Måndagen den 14 april.
Innan avfärd på morgonen kunde vi lyssna på
en nyanländ rördrom
När vi kl 07 mötte upp våra fågelvänner
i Plavinas ökade vår grupp med 9 personer som
såg till att vi blev utplacerade på de utvalda 5
platserna. Mats och Toie fick ett hårt jobb att
först få ut oss i naturen och sedan efter några
timmar samla upp oss igen.
Hur som helst, det var en lärorik och givande dag i vår
vänorts hemmamarker. En del av rutterna var ganska strapatsrika
medan andra var mer promenadvänliga.
Fågelutbytet och mötet med deras natur blev en upplevelse
för oss alla från Sverige.
Trädlärkan var en karaktärsfågel som hördes
lite varstans. Av hackspettarna hörde och såg vi alla
arter utom gröngöling och tretåig hackspett.
Mindre skrikörn visade sig för en grupp.
Att vi inte var i våra hemmamarker uppmärksammade
vi bl.a. när vi mitt inne i skogen kunde höra det lite
nasala kacklandet av passerande bläsgåsflockar på
väg norrut
På eftermiddagen återsamlades vi i Plavinas på
skolan för att smälta våra intryck och lägga
upp morgondagens program. Vi passade då på att överlämna
alla de prylar i form av kikare,fågelböcker,campingutrustning
m.m. som vi tagit med oss hemmifrån. Vi tror att det blev
uppskattat av hela gruppen i Plavinas.
Vi beslöt att ägna nästa dag åt gemensamma
aktiviteter där vi höll hela gruppen samlad och besöka
ett av dagens utflyktsmål, det område där bl.a.
vitryggiga hackspettar hade visat upp sig fint.
På kvällen gick vi tillsammans med några från
Plavinas grupp på uggleutflykt i närheten av vår
inkvarteringsort. Kattuggla i närheten av bo i holk och
sparvuggla plus en massa ugglor som våra guider var mästare
i att härma (speciellt Oskar) blev kvällens facit.
Vi förundrades över hur entusiastiska och intresserade
deras ungdomar var. Från 10 år och uppåt var
de med ända till sen kväll utan gnäll.
Några fick i bil följa med Fam. Grandans på
en nattutflykt med flera fina uggleäventyr och dessutom
lära känna Guntis Grandans som rallyförare på
de lettiska skogsvägarna.
Tisdagen den 15 april.
På morgonen kunde vi lyssna av ytterligare en rördrom.
Nu hade det kommit två till denna sjö. En mindre hackspett
väckte byborna genom att använda husets takpannor som
resonanslåda.
Tidigt på morgonen kunde vi följa hur trastkören
växte sig allt starkare ackompanjerad av trädlärka
och några enkelbeckasiner.
Efter att vi hämtat upp ungdomarna i Plavinas förflyttade
vi oss snabbt till vitryggens domäner. Den var inte lika
samarbetsvillig som gårdagens men efter lite letande hittade
vi ett par som hade sitt revir i närheten. I detta område
fick vi också en fin obs på mindre skrikörn
i det fina vårvädret.
Vi testade också bussens framkomlighet och begav oss ut
på några av skogsvägarna som kantades av stora
lövskogsområden ibland med fina lövsumpskogar.
De som stannade i närheten av bussen belönades också
med resans första och enda svarta stork som på låg
höjd försvann in i lövsumpskogen ,en lämplig
häckningsbiotop för denna odinsvala. Det fanns även
en del ung barrskog varför 1 nötkråka behagade
visa upp sig en lång stund alldeles intill bussen. Vi besökte
på em. även lämplig parkmiljö för mellanspett.
Med hjälp av bandspelare tog det inte lång tid att
få fram inte bara en utan 3-4 mellanspettar som undrade
vad det var för inkräktare som var i farten.
Nöjda med dagen drog vi oss sakta mot Plavinas och vårt
nattkvarter.
Vi avslutade dagen med korv och bröd tillagad i bussen en
service som vi blivit bortskämda med under resan av vår
reseledare Toie. Några av oss gick en kvällstur och
fick se en skymt av svart rödstjärt i det vintersportkomplex
som inte blivit färdigbyggt och som nu stod som ett monument
över svunnen tid.
Onsdagen den 16 april.
Nu var det uppbrott från Plavinas och efter avsked av familjen
Grandans och några till i gruppen tog vi med oss tre av
de fågelskådare som inte hörde hemma i Plavinas
mot deras hemtrakter. Vi hade som mål nationalparken Kemeri
väster om Riga där vi stämt möte med Irena
Jefrimova, som arbetar på LOB som samordnare av alla regionala
grupper. Irena ville hjälpa till att introducera oss även
för den regionala gruppen i Ventspils ute vid kusten där
vi tänkt tillbringa två hela dagar med havsfågelskådning.
Dagens höjdare i fågelväg var nog den hane stäpphök
några i gruppen fick se i närheten av vår lunchrestaurang.
Annars såg vi under dagen vid olika stopp både mindre
skrikörn och blå kärrhök bland rovfåglarna.
Vid nationalparken fick vi en snabb orientering om hur den fungerade
och vi gjorde också en liten rundvandring med guide på
spångade leder i nationalparken. Här tog vi farväl
av Oscar, en duktig ornitolog och trevlig bekantskap som varit
med och hjälpt oss tillrätta under hela tiden i Plavinas.
Att Oscar var populär kunde vi märka på de ungdomar
som var med oss under dagarna tillsammans med Plavinas grupp.
Efter lunch återstod ett par timmars bussåkande innan
vi var framme vid vårt mål campingplatsen Piejuras
kempings söder om Venspils centrum nära havet. Efter
inkvartering i nya moderna 4 bäddsstugor samlades vi i campingplatsens
samlingsrum och Irena presenterade sig själv, LOB och den
regionala gruppen i Ventspils. Vi lovade att några av gruppens
medlemmar kunde följa med oss till kusten och havsfågelskådning
de följande två dagarna.
Efter välbehövlig dusch och vila såg vi fram
emot några dagars nya upplevelser i havsmiljö
Torsdagen den 17 april.
Från att ha varit kyligt vårväder i början
på veckan fick vi nu en fin aprildag med lugnt och vackert
väder. Tre tjejer och en äldre man hade mött upp
till dagens tur.Ca två mil norr om Ventspils utmed kustvägen
tipsades vi av våra vänner från Ventspils att
göra ett stopp vid fyrplatsen Ovisi innan vi körde
hela kustvägen ända ut till Kolka
Detta skulle vi inte ångra. Vi kunde i helt lugnt väder
med perfekt ljus avnjuta ett kontinuerligt sträck av havsfågel.
Havets yta låg spegelblank och mängder med alfågel
låg och vilade. Ändå sträckte det mängder
av änder i fina blandflockar med skedand,stjärtand
bläsand m.m. En hel del sträckande gräsänder
kunde vi notera. Stor- och smålom fast på rel.långt
håll från land p.g.a. det fina vädret. Bergänder
i fina flockar på nära håll. Några timmar
vid denna fina sträcklokal gick fort och det arthäfte
som Leif C hade färdigställt med både svenska
och lettiska namn kom väl till pass när vi försökte
visa de olika arterna som passerade för de lettiska ungdomarna.
Nu ställdes kosan mot Kolka kanske en av norra Europas finaste
sträcklokal för havsfåglar precis vid nordvästspetsen
av Rigabukten där huvuddelen av alla fåglar passerar
för att sedan ta sig vidare in i finska viken och via Ladoga
så småningom komma ända upp till norra ishavskusten.
Efter ca 5 mil gropig grusväg var vi framme. Lunchpaket
intogs i bussen för att spara tid och väl framme monterade
vi upp våra tubkikare framför den militärförläggning
som fanns ute vid havet vid Kolka. Nu hade det blivit sträckdags
för rovfåglar och vi såg utsträckande ormvråkar
(ryssvråkar?), fjällvråkar och två bruna
glador. Även fiskgjuse sträckte norrut.
I området fanns hela tiden sparvhök och duvhök
som använde ansamlingen av småfågel som
matförråd. Havsörn kunde vi också glädjas
åt .
På väg tillbaka till Ventspils beslöt vi att
göra om denna tur även under nästa dag då
det för de flesta av oss var en upplevelse utöver det
vanliga med så mycket havsfågel. Kontrasten mot skogslandet
och dess fåglar gjorde nog också sitt för att
förstärka intrycken.
Fredagen den 18 april.
Tillsammans med de tre lettiska tjejerna startade vi dagens tur
mot kusten i lite gråare väder.
Vinden tog i från nordväst och vi ställde oss
lite längre upp mot strandskogen vid första stoppet
vid Ovisi. Med pålandsvinden trycktes sträcket närmare
land och mängder med alfågel sträckte norrut.
Kanske hade vi inte sett hela sträcket från land i
gårdagens lugna väder. Det var svårt att uppskatta
antalet alfåglar som passerade men en grov uppskattning
på
6-8 000 st per timme eller kanske ändå fler. Även
lomsträcket kom närmare land och bland stor och smålom
kunde vi också notera minst 4-5 islommar. Då lommarna
hade alla dräkter från vinter till sommardräkt
förblev många obest. lommar.
Även denna dag förflyttade
vi oss ända ut till nordvästspetsen av kusten vid Kolka.
Idag betydligt svalare i den kalla vinden. Rovfågelaktiviteten
var begränsad till enstaka ormvråkar och några
fiskgjusar. En varfågel satt och väntade på
ett lämpligt byte. Lärorikt att se hur vädret
påverkar sträckaktiviteten.
På väg mot vår camping gjorde vi ett stopp vid
ytterligare en fyrplats. Aktiviteten på fågelsträcket
var här mer dämpat och sträcket gick förmodligen
längre ut till havs.
Efter att ha skiljts från de tre flickorna som stått
ut med oss och havsfågelskådning i två dagar
och liksom ungdomarna i Plavinas visat upp entusiasm och intresse
för fågelskådning drog vi oss tillbaka och tidsplanerade
nästa dags resa till Paldiski. Vi beslöt att göra
en kort visit vid Engures en fågelrik sjö som hade
Tåkern som vänort.
Lördagen den 19 april.
Avfärd mot fågelsjön Engures som ligger vid Rigabuktens
västra strand. Vi hade fått en vägbeskrivelse
av Oscar och det var tur för ingen skyltning eller anvisning
om fågelstationen fanns utmed landsvägen. Vi kom rätt
och Ture Persson som många år arbetat vid Tåkern
hade en del kontaktnamn som fågelstationens personal kände
igen. Vi blev guidade av en lokal guide och besökte ett
av fågeltornen som kanske var sponsrat av bidrag från
Tåkern .
Vi hade inte mycket tid på oss men hann ändå
få se en skymt av ägretthäger och höra rördrommen
i vassen. Bl.a. gråhakedopping fanns här och en hel
del fåglar som vi hittar i
liknande områden hemma hos oss (t.ex. kvismaren och tåkern)
Resten av dagen blev mest transportsträcka, först genom
Riga som vi fick beskåda via bussfönstret, och sedan
transport till gränsstationen med lite reservtid då
man aldrig vet hur lång tid gränspassagen tar. Vi
kom i god tid till färjeläget i Paldiski och där
väntade en middag direkt efter avfärd och snart hade
alla försvunnit till sina hytter för att möta
morgonen
och de första svenska skärgårdsöarna på
däck.
Söndagen den 20 april.
Vi hade tur med vädret även på hemresan. Havet
var så lugnt att det under natten hade bildats en tunn
ishinna som låg på det spegelblanka havet. Några
rödhakar tog chansen att bli fripassagerare och lämnade
båten när de första svenska öarna visade
sig. Vi fick uppleva en fin morgon och avslutning på denna
intressanta och trevliga tur till vårt grannland Lettland
i Öster.
Et stort tack till vår researrangör Toie för
väl genomfört arrangemang och ett lika stort tack till
alla som var med på denna resa och gjorde den till en trevlig
upplevelse för oss alla
Slutligen tack även till våra lettiska vänner.
Vi fick träffa många nya trevliga människor med
omtanke om sin natur och liksom oss ett brinnande intresse för
fåglar.
Den kontakt som vi nu fått med vår grupp i Plavinas
vill vi försöka utveckla och hålla vid liv. Redan
under resan och efter det att vi kommit hem och fått smälta
våra upplevelser och intryck av fåglar och natur
i Lettland finns det idéer och reflektioner om hur ett
positivt utbyte ska kunna byggas upp. Vi kommer att tillsammans
med SOF:s lettlandsgrupp arbeta för att få till stånd
ett sommarläger för fågelintresserade ungdomar
från Lettland med Fältstationen "Rördrommen"
som bas.
Intressanta frågeställningar
är hur vi ska tolka skillnader i fågelfauna mellan
våra länder och vilka slutsatser vi kan utläsa
av olika naturtyper och skogsbestånd
Hur ska vi samla in och förmedla denna kunskap? Vilka vägar
finns att engagera fler i vår omgivning för de unika
natur och därmed faunavärden som finns i de lettiska
markerna?
Kan vi i Lettland hitta facit för att återskapa lite
av den naturliga mångfald som gått förlorade
här i Sverige bl.a. på grund av intensivt skogs -och
jordbruk? Hur ska vi för framtiden kunna bibehålla
höga naturvärden i samklang med en expansiv bebyggelse
utanför tätorter och ett ekonomiskt konkurrenskraftigt
skogsbruk.
Leif Carlsson och Lennart
Eriksson
/Resans fågelguider och kontaktpersoner med Lettland
|
